Fotspår i sanden

Vissa dagar känns det mesta som riktigt tungt och bara jobbigt!
Det kan vara att det är SÅÅ mycket i skolan, på jobbet, kompisarna känns som de sviker (eller kanske jag glömt att va en bra kompis själv), Han eller Hon med stor H ser inte ens att jag finns, jag har inga pengar osv.
Eller du kanske mår dåligt på riktigt, är sjuk och det känns så orättvist och jobbigt.
Jag har haft en sån där "jobbig" dag och har inte fått gjort allt det jag "borde" gjort. Jag har oroat mig över saker som egentligen bara är dumt att oroa sig för, men, men det är lättare sagt än gjort att låta bli.
Du känner kanske inte alls så här idag. Men du, se dig omkring. Det finns andra som gör det som du kan finnas till för idag.
Jag vill skicka med dig en "dikt" som du kanske läst eller hört. Men det är så viktigt att bli påmind ibland. Det finns någon som vill dela dina bekymmer, hjälpa dig genom livet. Gud lovar aldrig att detta livet ska vara fritt från bekymmer och jobbigheter. MEN han lovar att hjälpa oss och ta hand om våra bekymmer. Det står tom i Bibeln att vi kan KASTA ALLA BEKYMMER PÅ HONOM! (Gud alltså!)

Ta en sten och tänk på ett bekymmer. Kasta iväg den (helst inte på någon eller något som går sönder) och dina bekymmer känns lättare. Kasta dem till Gud istället. Det låter kanske konstigt. Men pröva får du se!

En natt hade en man en dröm. Han drömde att
han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans
liv fram. Han märkte att vid varje period i
livet fanns spår i sanden av två par fötter:
det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då
såg han att många gånger under sin levnads
vandring fanns det bara ett par fotspår. Han
märkte också att detta inträffade under hans
mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han
frågade Gud om detta. "Gud, Du sa den
gången jag bestämde mig för att följa Dig,
att Du aldrig skulle överge mig utan gå
vid min sida hela vägen. Men jag har märkt
att under de allra svåraste tiderna i mitt
liv har det funnits bara ett par fotspår.
Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
när jag behövde Dig mest."

Gud svarade: "Mitt kära barn, jag älskar
dig och skulle aldrig lämna dig under tider
av prövningar och lidande. När du såg bara
ett par fotspår - då bar jag dig