9 februari 2010

SNICKARENS TRÄD


En snickare hade bjudit med en kollega hem på middag efter jobbet. Det hade varit en jättejobbig dag med maskiner som gått sönder, kunder som ringt o skällt på dem och fönsterrutor som gått sönder... (ni känner igen hur en sån dag är) Snickaren körde hem med sammanbiten min och satt tyst. Kollegan satt bredvid honom också han tyst.När de var framme så gick de ur bilen mot dörren. Kollegan såg hur snickaren gick fram till ett gammalt vildvuxet träd och rörde vid det en liten stund, nästan som han kramade om det lite.
Sen såg kollegan hur snickaren öppnade dörren och
gick in med ett stort leende, kysste sin fru,
kramade om sina barn och busade lite med hunden.
Den sammanbitna bekymrade minen var borta
och de åt middagen under skratt och småprat.
När snickaren lite senare skjutsade hem sin kollega,
kunde kollegan inte låta att fråga vad HEMLIGHETEN var.
Och vad hade snickaren egentligen gjort borta vid trädet?
"Jasså, det", svarade snickaren. Det är mitt problemträd.
När jag har haft en jobbig och stressig dag på jobbet och
inte vill ta med mig alla bekymmer och problem hem och
smitta min familj med grubbel, då hänger jag av mig dem på trädet på vägen in.
Nästa morgon när jag ska plocka upp dem för att ta med mig dem till jobbet igen
så är det så lustigt, för de är ALDRIG lika många eller stora morgonen efter.

Jesus säger: Kasta alla bekymmer på mig, jag vill bära dem åt dig.
Vi har ett sånt problemträd.
Ibland behöver vi göra det som en handling, varför inte göra som snickaren.
Leta upp ett träd och bli trädkramare. Lämna dina bekymmer där.
Eller köp en sån här grubbelgubbe. Ställ den innanför dörren o Säg till Gud:
Ta hand om alla bekymmer nu så jag kan vara glad o trevlig mot alla jag möter istället
Anna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar